Midskog ägs av Vattenfall och är mätt i installerad effekt det fjärde största kraftverket i Indalsälven. Det är beläget ungefär 40 kilometer öster om Östersund och byggdes under det stora utbyggnadsprogram som inleddes under andra världskriget. Riksdagen stiftade tillfälliga lagar som underlättade tillståndsprocessen för vattenkraft i ett försök att kompensera …
Stadsforsen ligger nedströms Bispgården (och Svarthålsforsens kraftverk) i Indalslälven. Det första kraftverket i forsen var en ombyggd kvarn som försetts med tre turbiner 1895. Kvarnen brann ner 1912 och något år senare byggde Johnsonbolaget AB Stadsforsen ett kraftverk på motsatta stranden. Det var i drift fram till att blixten slog …
Mörsils kraftverk ligger mellan sjöarna Liten och Ockesjön i Indalsälven. Redan 1892 elektrifierades delar av Mörsils socken då riksdagsman Olof Walter lät uppföra en kraftstation. En del av Äggforsarna dämdes över och vattnet fick driva en liten Francisturbin. Äggfors Werk som drev såg- och kvarnrörelse utnyttjade också älvens kraft. 1914 …
Krångedeforsarna ligger i Indalsälven vid utloppet av sjön Gesunden. Här öppnades 1936 landets tredje underjordiska kraftstation. Anläggningen hade vid driftstarten de kraftfullaste generatorerna i Sverige och var under en tid landets till effekten största kraftverk. Tekniken och Erik Hahrs mäktiga arkitektur hamnade emellertid i bakgrunden. Den stora nyheten var att Krångede var privatägt. Företaget som byggde anläggningen – Krångede AB – ägdes gemensamt av Sandvikens Jernverk, SKF, Fagersta Bruks AB, Korsnäs och Bergslagens gemensamma kraftförvaltning. Ägarna var huvudsakligen företag i stål och gruvindustrin. Med på ett hörn var även Stockholms stad som några år tidigare gått samman med Sandvikens jernverk …
Gammelänge kraftverk i Indalsälven byggdes under åren 1941 till 1944. Bygget blev ett av Erik Hahrs sista projekt – han avled samma år som anläggningen togs i drift. Hahr var en av de flitigast anlitade kraftverksarkitekterna med anläggningar som Lilla Edet, Hojum och
Skogsforsen är en kraftstation i Ätran öppnad 1939. Återigen är det Erik Hahr som varit i farten. Över tiden kom Erik Hahrs kraftstationer att bli allt mer enkelt och rationellt utformade. Utvecklingen som påbörjades i Vargön 1934 drevs i Skogsforsen till sin spets. Kraftverkets maskinsal är integrerad i dammen och liksom denna byggd i rå betong. Några dekorationer förekommer inte. Automatisering av driften gjorde att man inte längre behövde bry sig så mycket om personalens trivsel. Ett decennium tidigare hade Hahr lagt mycket tid på utformning av ljusinsläpp i Lanforsen. Nu nöjde han sig med en rad fönster högst upp …
Den monumentala Olidestationen från 1910 är den mest kända av Vattenfalls anläggningar i Trollhättan. En bit uppströms ligger den lite mer diskreta Hojumstationen insprängd i en bergknalle under Oscarsbron. Arbetet med Hojum kom igång efter att Vattenfall färdigställt kraftverket i Vargön 1934. Beslut att bygga själva kraftstationen togs formellt 1938, men då hade grävskoporna redan arbetat med ”förberedelser” i flera år. Om projektet påbörjats idag hade man säkert upptäckt en riksintressant husgrund eller fågellokal, men 30-talets teknikoptimism lät sig inte hindras. Planer på ytterligare en kraftstation i Trollhättefallen fanns redan 1905 men förutsättningar för projektet gavs inte förrän 1937. Då …
Kraftstationen i Lilla Edet har under senaste året genomgått omfattande renoveringar. I november var byggnadsställningarna borta och resultatet såg ut så här. Erik Hahrs byggnad från 1921 blev stilbildande för svenska kraftverk under 20 och 30-talet. Han fortsatte att rita kraftverk – bland annat i Krångede, Lanforsen och Vargön. För ett år sedan såg det ut så här.
I Hedemora finns ett av landets få fungerande inomhusställverk. Den kyrkoliknande byggnaden ritades av Erik Hahr som under en tid var Vattenfalls husarkitekt. Kraftstationerna i Lilla Edet och Vargön samt sekundärstationen i Dannemora är andra exempel på byggnader ritade av Hahr.