Tvärs över älven från Avestaforsens kraftstation ligger Avesta Storfors. Stationen ritades av Torben Grut och togs i bruk 1931. Grut är kanske mest känd för att ha ritat Stockholms stadion och jämfört med Erik Hahrs funktionalism i Lilla Edet och Lanforsen är Avesta Storfors en konservativt utformad byggnad med fasad …
Månsbo vid Avestaforsen industrialiserades tidigt, inte minst tack vare den rikliga tillgången på kraft från Dalälven. Bjurfors bruk anlade stångjärnshammare och kvarn i mitten av 1800-talet. 1893 byggde Stockholms Superfosfat Fabriks AB en kloratfabrik och ett vattenkraftverk ritat av Qvist & Gjers ingenjörsbyrå. På ritningen från 1890 föreslås sex turbiner om vardera ”200 elektriska hästkrafter”. De sex turbinerna kom i slutändan att att bli 17 i takt med att fabriken växte. 1925 förvärvades anläggningen av Alby Nya Kloratfabriksaktiebolag, som ganska omgående byggde en ny kraftstation öppnad 1931. Flera verksamheter tillkom i området – bland annat fosfat och aluminiumtillverkning. Aluminiumfabriken blev …
Den 107 kilometer långa Strömsholms kanal följer Kolbäcksån mellan Mälaren och Smedjebacken. Kanalen hade sin storhetstid under andra halvan av 1800-talet då trafiken var lika intensiv som på Göta Kanal. De många bruken längs Kolbäcksån utnyttjade transportleden flitigt. Under några decennier fraktades nästan 10% av det svenska bergsbrukets produktion på kanalen. Tåg och senare vägtransporter konkurrerade sedan ut kanalen. Nyttotrafiken upphörde 1945. Idag består trafiken av fritidsbåtar och slussarna används enbart sommartid. Slussarna på bilderna är de översta i kanalen. De ligger vid Semla där det funnits hytta sedan slutet av 1500-talet. 1861 övertogs Semla bruk av Fagersta bruk. 1897 …
Några hundra meter nedströms från Knäred Övre står ytterligare en kraftstation kallad Knäred Nedre. De båda stationerna i Knäred byggdes samtidigt och ritades av samma arkitekt – Hans Thyselius. Mellan de båda stationerna går en grävd kanal. Bägge stationerna har tre aggregat. Knäred nedre har på grund av lägre fallhöjd (9 meter i stället för 10) lägre effekt. Anläggningarna i Knäred, Bassalt och Majenfors byggdes och ägdes länge av Sydkraft. Idag tillhör de norska Statkraft. En del så kallat “brandingarbete” återstår fortfarande.
Man får leta förgäves efter vindbryggan, men kraftstationen Knäred Övre skulle onekligen platsa i en riddarfilm. När de första kraftverken i Lagan byggdes strax efter förra sekelskiftet var borgtemat högsta mode bland kraftverksbyggare. Lägg till det en beställare med efternamnet Schmitz och en arkitekt som ritat fortifikationer åt tyska armen. Var och en förstår att utseendet inte kom till av en slump. Knäred Övre stod klart 1910 och var en del i ett ambitiöst projekt som omfattade fyra kraftverk i Knäred, Majenfors och Bassalt. Exteriört har det inte gjorts några stora förändringar, men på insidan har det hänt en del. …
I Västanfors har det funnits elektrisk kraftstation sedan förra sekelskiftet. Den gamla stationen (till höger i bild) konstruerades av Qvist & Gjers och var i drift mellan åren 1900 och 1949. Byggnaden är väl bevarad med kraftmaskiner och övrig utrustning intakt. Den nya stationen byggd 1948-49 är fortfarande i drift. Årsproduktionen är 5,4 GWh.
Stuguns kraftverk i Indalsälven ritades, liksom Näverede några kilometer uppströms, av Per-Olof Olsson. Exploateringen av Indalsälven gick på 50-talet i en rasande fart. Projekten avlöste varandra i vad som närmast kan beskrivas som serieproduktion av kraftverk. Stugun blev färdigt 1956 – året efter Näverede. Stationerna är snarlika med betongfasad och ett band av glas runt om. Bägge har dubbla Kaplanturbiner. I Stugun är effekten något lägre (41 MW) på grund av lägre fallhöjd.
Kraftstationen Näverede i Indalsälven var en del av den massiva utbyggnad av vattenkraften som kulminerade på 1950-talet. För utformningen svarade Per-Olof Olsson som vunnit en arkitekttävling anordnad av Vattenfall. Olsson fick även förtroendet att rita kraftverket i Stugun några kilometer nedströms. Stationen invigdes 1955. Den har de senaste åren genomgått omfattande renoveringar med bland annat nya generatorer och löphjul. Näveredes två Kaplanturbiner producerar idag i genomsnitt 318 Gwh per år. Fallhöjden är 13 meter.
Den monumentala Olidestationen från 1910 är den mest kända av Vattenfalls anläggningar i Trollhättan. En bit uppströms ligger den lite mer diskreta Hojumstationen insprängd i en bergknalle under Oscarsbron. Arbetet med Hojum kom igång efter att Vattenfall färdigställt kraftverket i Vargön 1934. Beslut att bygga själva kraftstationen togs formellt 1938, men då hade grävskoporna redan arbetat med ”förberedelser” i flera år. Om projektet påbörjats idag hade man säkert upptäckt en riksintressant husgrund eller fågellokal, men 30-talets teknikoptimism lät sig inte hindras. Planer på ytterligare en kraftstation i Trollhättefallen fanns redan 1905 men förutsättningar för projektet gavs inte förrän 1937. Då …
Jämtkrafts kraftverk Kattstrupeforsen ligger i Indalsälven öster om Krokom. Kraftverket byggdes av Vattenfall och Östersunds Elektriska AB (senare Jämtkraft) mellan åren 1939 och 1942. För arkitekturen svarade vattenfalls chefsarkitekt Sven Malm – son till den tidigare generaldirektören Gösta Malm. Han ritade även kraftverken i Midskog, Hölleforsen och Bergeforsen som var några av Vattenfalls större projekt under 40 och 50-talen. Malm tog över stafettpinnen efter Erik Hahr och fortsatte i den rationella stil som Hahr utvecklat i Vargöns kraftstation. Utformningen påverkades naturligtvis också av att stationen byggdes under ett pågående världskrig. Det gällde att göra stationen svårupptäckt och försvåra anfall från …