Malfors kraftstation i Ljungsbro byggdes av Vattenfall och öppnades 1936. Sedan år 2000 ägs den av Tekniska Verken Linköping AB. Stationen utnyttjar en fallhöjd på 28,5 meter. Den har två Francisturbiner som sammanlagt genererar 21 MW. För den arkitektoniska utformningen svarade med all sannolikhet Erik Hahr, som vi tidigare stött på i Lilla Edet och Lanforsen.
Lövåsens kraftverk i närheten av Stora Skedvi i Dalarna. Stationen har en effekt på 150 kW och en årsproduktion på 480 MWh.
Jag har visat bilder från kraftverket i Bassalt vid ett par tillfällen tidigare. Insidan av stationen – ritad av Frans Fredriksson – är minst lika intressant. Grundkonstruktionen från 1910 är väl bevarad. Till höger syns det inglasade kontrollrummet. Ovanpå kontrollrummet finns en balkong där stationens ställverk var placerat fram till moderniseringen då det flyttades utomhus. Francisturbinerna är placerade i öppna sumpar med generatorerna på andra sidan av en vattentät vägg. Aggregat med horisontell axel började användas i nordamerikanska kraftverk runt förra sekelskiftet och blev den dominerande konstruktionen fram till 1920-talet. På 20-talet kom förbättrade lager och nya turbintyper vilket ledde …
Christinehamns Mekaniska Verkstad grundes 1859. 1897 förvärvades företaget av Karlstads Mekaniska Werkstad (KMW). Lite förenklat tillverkades i Karlstad huvudsakligen maskiner till pappersindustrin, medan man i Kristinehamn koncenterade sig på vattenturbiner och regulatorer under varumärket Verkstaden Kristinehamn (VK). Företagets storhetstid sammanföll med den stora utbyggnad av vattenkraft i Sverige som skedde under 1900-talets första hälft. När utbyggnadstakten sjönk på 1960-talet krympte marknaden för kraftmaskiner. KMW köpte Finshyttans Bruk 1959. Nohab och KMW slogs samman 1987. Sveriges tre stora turbinleverantörer hade blivit en. Under åren har ägarna varit många. Nordstjernan, Kvaerner, General Electric och nu senast Andritz Hydro. Maskineri från Kristinehamn finns …
Tvärs över älven från Avestaforsens kraftstation ligger Avesta Storfors. Stationen ritades av Torben Grut och togs i bruk 1931. Grut är kanske mest känd för att ha ritat Stockholms stadion och jämfört med Erik Hahrs funktionalism i Lilla Edet och Lanforsen är Avesta Storfors en konservativt utformad byggnad med fasad …
Den 107 kilometer långa Strömsholms kanal följer Kolbäcksån mellan Mälaren och Smedjebacken. Kanalen hade sin storhetstid under andra halvan av 1800-talet då trafiken var lika intensiv som på Göta Kanal. De många bruken längs Kolbäcksån utnyttjade transportleden flitigt. Under några decennier fraktades nästan 10% av det svenska bergsbrukets produktion på kanalen. Tåg och senare vägtransporter konkurrerade sedan ut kanalen. Nyttotrafiken upphörde 1945. Idag består trafiken av fritidsbåtar och slussarna används enbart sommartid. Slussarna på bilderna är de översta i kanalen. De ligger vid Semla där det funnits hytta sedan slutet av 1500-talet. 1861 övertogs Semla bruk av Fagersta bruk. 1897 …
Några hundra meter nedströms från Knäred Övre står ytterligare en kraftstation kallad Knäred Nedre. De båda stationerna i Knäred byggdes samtidigt och ritades av samma arkitekt – Hans Thyselius. Mellan de båda stationerna går en grävd kanal. Bägge stationerna har tre aggregat. Knäred nedre har på grund av lägre fallhöjd (9 meter i stället för 10) lägre effekt. Anläggningarna i Knäred, Bassalt och Majenfors byggdes och ägdes länge av Sydkraft. Idag tillhör de norska Statkraft. En del så kallat “brandingarbete” återstår fortfarande.
Man får leta förgäves efter vindbryggan, men kraftstationen Knäred Övre skulle onekligen platsa i en riddarfilm. När de första kraftverken i Lagan byggdes strax efter förra sekelskiftet var borgtemat högsta mode bland kraftverksbyggare. Lägg till det en beställare med efternamnet Schmitz och en arkitekt som ritat fortifikationer åt tyska armen. Var och en förstår att utseendet inte kom till av en slump. Knäred Övre stod klart 1910 och var en del i ett ambitiöst projekt som omfattade fyra kraftverk i Knäred, Majenfors och Bassalt. Exteriört har det inte gjorts några stora förändringar, men på insidan har det hänt en del. …
I Västanfors har det funnits elektrisk kraftstation sedan förra sekelskiftet. Den gamla stationen (till höger i bild) konstruerades av Qvist & Gjers och var i drift mellan åren 1900 och 1949. Byggnaden är väl bevarad med kraftmaskiner och övrig utrustning intakt. Den nya stationen byggd 1948-49 är fortfarande i drift. Årsproduktionen är 5,4 GWh.
Stuguns kraftverk i Indalsälven ritades, liksom Näverede några kilometer uppströms, av Per-Olof Olsson. Exploateringen av Indalsälven gick på 50-talet i en rasande fart. Projekten avlöste varandra i vad som närmast kan beskrivas som serieproduktion av kraftverk. Stugun blev färdigt 1956 – året efter Näverede. Stationerna är snarlika med betongfasad och ett band av glas runt om. Bägge har dubbla Kaplanturbiner. I Stugun är effekten något lägre (41 MW) på grund av lägre fallhöjd.