Motala

När staten färdigställt de tre nationalkraftverken i Trollhättan, Porjus och Älvkarleby följde en period med lägre utbyggnadstakt. Motala ström vid Vätterns utlopp i Boren blev nästa utmaning. Fallrättigheterna förvärvades 1917 och arbetet att bygga Motala kraftstation påbörjades nästan omedelbart. Arbetsstyrkan på ungefär 300 personer leddes av kapten Sten Bäckman. Ännu en gång fick Erik Josephson förtroendet att rita en kraftstation åt Vattenfall. Motala skulle bli hans sista projekt. När det några år senare blev dags att bygga Lilla Edets kraftstation hade Erik Hahr tagit över. Maskinstationen i Motala blev en mindre variant av den i Älvkarleby. Turbinerna var liksom i …

Svarthålsforsen

De stora avstånden och anläggningarnas storlek vittnar om att elproduktion inte är riktigt så enkelt som en del debattörer vill få oss att tro. Behoven kan inte täckas genom att på kort tid smälla upp några solpaneler. Ny kapacitet kräver enorma investeringar och lång tid från beslut till produktion. Ta Stockholms kommunala energibolag som exempel. Redan på 1940-talet hade man ett kraftverk i Järpströmmen nära Norska gränsen. Kraftverket levererade tillsammans med Krångede och anläggningar i Dalälven under en period mer än ¾ av stockholmarnas elektricitet. Järpströmmen kompletterades snart med ytterligare en kraftstation i Indalsälven, den här gången i Svarthålsforsen inte …

Järpströmmen

Stockholms stads utbyggnad av vattenkraft inleddes 1911 när bygget av Untraverket i Dalälven påbörjades. Anläggningen togs efter en del förseningar i bruk 1918. De 40 MW stationen skulle leverera när den var fullt utbyggd ansågs vid driftstarten kunna täcka huvudstadens kraftbehov under all framtid. Man kan förstås göra sig lustig över dåtidens beslutsfattare, men med tanke på att en genomsnittlig lägenhetsinstallation omfattade två glödtrådar var det inte ett orimligt påstående. För matlagning och uppvärmning skulle staden använda gas från det nyligen färdigställda Värtagasverket. Behovet av elektricitet ökade snart i en takt ingen kunnat förutse. Produktionen ökades genom utbyggnad av det …

Dormsveden

Dormsvedens kraftverk ligger mellan sjöarna Rämen och Lilla Ulvsjön i Tunaåns avrinningsområde söder om Borlänge. Maskinstationen från 1913 är uppförd i slaggsten. Vattnet når stationens 370 kW turbin via en grävd kanal och en trätub. Anläggningen renoverades 1987. Nuvarande ägare är Borlänge Energi AB.

Anjans fjällstation

Ibland kan jag tycka att orden ”genuin fjällmiljö” används väl frikostigt. Kraven på vad som är genuint verkar låga. Lite furupanel eller en skidlift i närheten räcker. Desto roligare är det när man kommer till platser som överträffar förväntningar skapade av copywriters. Anjans fjällstation, belägen vid väg 336 mellan Kall och riksgränsen mot Norge, är en sådan plats. Anjan är klassisk mark för fjällturister. Timmerhuset byggdes 1937 av Eyvind Frölich som inspirerats av byggnadsstilen i Alaska. I början av 1940-talet drogs det in elektrisk ström men sedan dess har utvecklingen gått i makligt takt. Under resan mot Anjan sjunker stressnivån …

Knutshyttan

I Knutshyttan, längs vägen mellan Romme och Grängshammar, kan alerta resenärer få syn på den här plåtkonstruktionen. Det är svalltornet på intagstuben till Knutshyttans kraftverk som togs i drift 1940. Svalltornet fungerar som en buffert vid snabba växlingar i vattenflödet genom tuben. Utan svalltorn kan tuben kollapsa om det blir stopp i intaget eller sprängas av övertrycket som uppstår om turbinen plötsligt stannar. Det är inte fråga om någon paradanläggning. Maskinhuset är av enklast möjliga konstruktion. 1940 prioriterades en snabb utbyggnad av elproduktionen högre än estetik. Fallhöjden som utnyttjas i Knutshyttan är 26,5 meter. Årsproduktionen är nästan fyra GWh.

Näldens ullspinneri

Området kring Krokom väster om Östersund blev tidigt industrialiserat. Goda järnvägskommunikationer i kombination med riklig tillgång på vattenkraft gav bra förutsättningar för industriell verksamhet. Näldens ullspinneri, beläget på västra sidan av Faxån, startades 1863. Företaget var länge sveriges ledande producent av vadmal och filt. När Textilkrisen slog till på 1950-talet blev tiderna tuffa för den svenska tekoindustrin. En efter en slogs de svenska tillverkarna ut i en långdragen process som kulminerade på 1970-talet. Under några årtionden försvann 15000 arbetstillfällen bara i ylleindustrin. I Nälden höll man, efter ett ägarbyte 1971, igång ända fram till 1989. Vid tiden för nedläggningen hade produktionen …

Längs E45

Orsa – Herjeådalens Järnväg (OHJ) mellan Orsa och Sveg stod klar 1909. Linjen förstatligades 1919 och blev då en del av Inlandsbanan. Idag korsar järnvägen E45 i höjd med Emådalen, efter att norrgående tåg avverkat den 25 kilometer långa så kallade Emådalsbacken. På ånglokens tid var det dags att fylla på vatten. Vattentornet i Emådalen var ett av fem vattentag på vägen till Sveg. Jag har passerat tornet många gånger tidigare men aldrig tagit tiden att stanna till. Det gäller att passa på. Plötsligt är dessa landmärken kanske försvunna – som tegelbruket i Vålbacken.

Hammarforsen

Hammarforsen är ett kraftverk i Indalsälven. Anläggningen som togs i bruk 1928 ritades av Osvald Almqvist – en av landets främsta kraftverksarkitekter. Han inledde sin karriär med att rita den magnifika kraftstationen Forshuvud i Borlänge. Hammarforsen ritade han på uppdrag av VBB. Den funktionalistiska byggnaden fick motstående pulpettak över intag och maskinsal. Almqvist kallade detta för ”flerhusverkan” och ägnade mycket tid åt att, bland annat med hjälp av modeller, arbeta fram rätt vinklar på taken. Just pulpettaken kom efter Hammarforsen att bli ett återkommande tema i Almqvists byggnader. Det strikt rationella uttrycket ledde till att han ibland hamnade i konflikt …