Näsaforsen

Näsaforsen, fem kilometer söder om Föllinge, är en av Jämtkrafts kraftstationer i Hårkan. Den togs i bruk 1975 och ersatte då en äldre kraftstation som byggts av Hissmofors AB redan 1926. 2009 gjordes en omfattande revision som bland annat omfattade nytt löphjul och moderniserad reglerutrustning. Maskinstationen är en typisk 70-talskonstruktion byggd av prefabricerade betongelement. När den ritades var inte längre vattenkraften något nytt och det var länge sedan den hade varit en viktig angelägenhet för landets bästa arkitekter. I Näsaforsen finns idag en ensam turbin på 15 MW. Fallhöjden är 16,2 meter.

IKF 2012

Industriekultur Fotografie (IKF) är en internationell grupp fotografer och konstnärer med industrihistoria i fokus. Jag är medlem sedan 2009 och medverkar för andra året i rad i IKFs årsbok. Boken kan beställas genom att klicka på bilden ovan.

Högfors i Hårkan

Hårkan är ett biflöde som mynnar ut i Indalsälven i höjd med Lit. Vid Högfors bruk (inte att förväxla med bruket utanför Norberg) användes älvens kraft till att driva ett numera nedlagt träsliperi. Den nuvarande kraftstationen ägs av Jämtkraft och togs i bruk 1985. 1980-talet anses, på goda grunder, av många som ett förlorat decennium när det gäller industriarkitektur. Kraftstationen i Högfors är inte något undantag, men den är i alla fall vackert belägen.

Rönnöfors

Långan är ett biflöde till Indalsälven som flyter samman med den större älven inte långt från Litsnäset. Vid Rönnöfors i Offerdals socken finns ett kraftverk ägt av Jämtkraft. Kraftverket stod klart 2000 och utnyttjar en fallhöjd på 6,8 meter mellan sjöarna Rännögssjön och Landögssjön. Fram till år 2000 fanns det endast en reglerdamm byggd 1959-1960. I anslutning till kraftverket finns ruinerna av Rönnöfors bruk som lades ner 1883. Platsen är värd ett besök, även om den sannolikt kommer bäst till sin rätt sommartid. Maskinstationen är ovanligt påkostad för att vara nybyggd. Taket täcks av torv medan fasaden delvis är klädd …

Ett Wasa på Vikbolandet

Den senaste tiden har det blivit mycket kärnkraft. Jag håller på att på uppdrag av Vattenfall att dokumentera kraftverket i Marviken. Marviken var tänkt att bli landets första kärnkraftverk i kommersiell drift. Inhemsk teknik och svenskt uran skulle göra Sverige oberoende av omvärlden. Reaktorn startades emellertid inte och anläggningen byggdes efter några år om för oljeeldning. Man kan göra det enkelt för sig och konstatera att det var ett industriellt fiasko och en felsatsning från början. Verkligheten är naturligtvis inte så enkel. Konflikter och motstridiga intressen inom projektet tillsammans med oprövad teknik bidrog förstås. Men den avgörande faktorn var förändringar i …

Svenska Kraftverk på Facebook

Mitt projekt Svenska Kraftverk har nu en egen sida på Facebook. Sidan är inte tänkt att ersätta bloggen utan som ett komplement med lite tätare uppdateringar. Den låga postningsfrekvensen här beror mest på att jag haft väldigt mycket att göra – inte minst på grund av ett spännande elrelaterat projekt. Mer om det inom kort.

Kolossen vid Krokströmmen

OS i London 1948 blev för svenskt vidkommande ett av de mest framgångsrika genom tiderna. Hela 45 medaljer fick de svenska deltagarna med sig hem. Framgången berodde förstås inte på överlägsna gener eller träningsmetoder, utan på att en hel generation unga män hade dödats på slagfälten. För svenskt näringsliv rådde liknande förutsättningar. Europa låg i ruiner och material för återuppbyggnaden kunde levereras av den oskadda svenska industrin. Energibehovet växte snabbt vilket krävde en snabb utbyggnad av vattenkraften. Teknikutvecklingen hade redan på 1930-talet gjort det möjligt att föra över kraft från Norrlands älvar till södra Sverige. En av de första efterkrigsanläggningarna …

Strå Kalkbruk

Förfallet i Strå kalkbruk blir allt värre och det är i allt sämre skick varje gång jag kommer dit. En gång var det här Salas största arbetsplats, något som är närmast ofattbart när man ser bilderna. Rivningen rycker förmodligen allt närmare.

Rymdstationen i Malmberga

Malmberga är mittstationen på den 42 kilometer långa kalklinbanan mellan Forsby och Köping. Den togs i drift 1941 och var då europas längsta industrilinbana. I Malmberga finns ett kontrollrum från vilket man styr hela linbanan. Där står också två av dess fyra drivmotorer. Linbanan är uppdelad i fyra segment med en längd av ungefär en mil vardera. Efter nedläggningen 1997 har kalklinbanan bevarats. Än idag är den komplett och fullt körbar vilket gör den unik. Femton år efter nedläggningen har man ännu inte lyckats komma fram till någon långsiktigt hållbar lösning för drift och underhåll. Svårigheterna att få till stånd …

Ångkraftcentral, Värtagasverket

Värtagasverkets ångkraftcentral ritades av Åke Tengelin och byggdes under åren 1948 till 1952. Kraftcentralen gjorde gasverket självförsörjande på elektricitet. Som bränsle användes kolstybb (kolpulver) vilket man hade i överflöd tack vare kolgasproduktionen. Stybben transporterades till pannhuset via numera nedmonterade transportband. Askan transporterades även den på transportband. Transportörerna konstruerades och tillverkades av Nordströms linbanor. Företaget är kanske mest känt för att ha byggt kalklinbanan mellan Forsby och Köping. Ånga producerades i tre pannor levererade av Svenska Maskinverken och drev ångturbiner placerade i en angränsande maskinhall. Elektriciteten leddes ut till gasverkets olika delar via ett inomhusställverk. Centralen lades ner när kolgasprocessen ersattes …