Vid Klarafors i Forshaga anlades under slutet av 1800-talet ett träsliperi, ett pappersbruk och sulfitfabrik. Anläggningarna drevs under en tid av Klarafors Fabriks Aktiebolag som efter en konkurs återuppstod som Klarafors Aktiebolag. 1906 förvärvades bolaget av AB Mölnbacka-Trysil.

Bruket elektrifierades 1916 och 1923 fanns det två vattenkraftverk i Klarafors med en sammanlagd kapacitet på 1 MW. Där fanns dessutom en ångdriven kraftcentral som kunde leverera 255 kW. Fallhöjden i Forshaga var blygsam och den lokala produktionen otillräcklig.  Bruket var därför anslutet till bolagets kraftstation i Deje via en 30 kV kraftledning.

De äldsta kraftverken i Forshaga låg på samma halvö som sulfitfabriken men är sedan länge rivna. Delar av vattenvägarna, bland annat intag och en utloppstunnel, finns kvar.  På flygbilden från 1935 ser vi industriområdet med Forshaga kanal och sluss till höger, Klarafors Sulfitfabrik i mitten och Klarafors pappersbruk på holmen nedströms sulfitfabriken. Man kan även se utloppen från de ursprungliga kraftstationerna. Det nuvarande kraftverket är beläget i fallet mellan slussen och halvön.

AB Mölnbacka-Trysil blev en del av Uddeholmsbolaget på 1960-talet och papperstillverkningen lades ner 1969. Ett tjugotal år senare lades elproduktionen i ett dotterbolag,  Uddeholms Kraft AB, som togs över av Gullspångs kraft AB 1992. Kraftverket i Forshaga ägs numera av Fortum.

Dagens kraftverk är byggt på 1950-talet och har efter en tillbyggnad 1987-1988 en installerad effekt om 6,6 MW.  En intressant konstruktionslösning är flottningsutskovet som är byggt mellan turbinerna och alltså går genom maskinstationen.

Fallhöjden i Forshaga är bara 5.2 meter och de äldsta turbinerna driver därför sina generatorer via växellådor för att få tillräckligt högt varvtal. Aggregat med växellådor brukar föra mycket oväsen och Forshaga är inget undantag. Ljudnivån i maskinsalen är plågsamt hög trots bullerdämpande åtgärder.