I ett tidigare inlägg skrev jag om dammen i Forshuvudforsen. Dammens utskov hade valsluckor vilka jämfört med äldre tiders nålar och spettluckor gav större avbördningskapacitet och enklare hantering. Valsluckor fasades snart ut till förmån för segment- och sektorluckor men dammens konstruktion har ändå stora likheter med modernare byggen.
I maskinstationen gjordes också ett tekniksprång då Bergslaget valde att använda enhjuliga vertikalaxlade turbiner i stället för de tvillingturbiner med liggande axel som använts tidigare.
Vertikal uppställning gav många fördelar. Maskinerna fick färre rörliga delar och pådragsmekanismen hamnade inte under vatten. Vattenvägarnas konstruktion blev enklare än för motsvarande horisontalaxlad turbin vilket minskade fallförlusterna.
Det fanns förstås nackdelar också. Tidiga försök att bygga med vertikal axel hade ofta resulterat i lagerproblem, även om dessa ansågs bemästrade i och med införandet av segmentlager. Med vertikal uppställning blev det också svårare att komma åt turbinens löphjul eftersom man först måste avlägsna generatorn.
Efter omfattande utredningar talade det mesta för vertikal axel och man började lägga ut beställningar. Maskinstationen konstruerades för tre maskinaggregat med en drivvattenföring på 70 kubikmeter per sekund vardera. Det första hade en NOHAB-turbin och togs i drift 1921. Aggregat nummer två, med turbin från Verkstaden Kristinehamn, kunde tas i bruk året därpå.
1929 installerades ett tredje aggregat med en lawaczeckturbin, ett slags propellerturbin med fasta skovlar som utvecklats av AB Finshyttans bruk. Lawaczekturbinen ger hög verkningsgrad vid maximalt pådrag och hade sin storhetstid på 1920-talet. Något decennium senare hade typen konkurrerats ut av kaplanturbinen som tack vare ställbara skovlar hade ett bredare arbetsområde.
Forshuvudforsens kraftverk kom till under Mauritz Serranders tid som chef för Bergslagets kraftförvaltning. Projektet fick mycket uppmärksamhet, både för sina tekniska lösningar och för Almqvists arkitektur. 1926 lämnade Serrander Bergslaget och blev verkställande direktör för Hammarforsens kraft AB, Sikfors kraft AB och Indalsälvens Regleringsförening (IRF). Hammarforsens kraftverk som togs i bruk 1928 byggde vidare på erfarenheterna från Forshuvudforsen och fick ännu större vertikalaxlade turbiner. I Hammarforsen fortsatte också samarbetet med Osvald Almqvist som ritade maskinstationen i funkisstil.