Forshuvudforsen ligger överst i Tunaforsarna, en sex kilometer lång fallsträcka mellan Tägten och Domnarvet. Kraftverket blev efter Domnarvet, Kvarnsveden och Bullerforsen Bergslagets fjärde kraftverk i Borlänge.
Planeringen för ett kraftverk i Forshuvud hade påbörjats redan 1860 då Bergslaget började köpa fallrättigheter från markägare i området. 1905 fick man tillstånd att dämma över älven men ett antal överklaganden gjorde att den rättsliga processen pågick ända fram till 1916. De sista fallrättigheterna förvärvades inte förrän 1919. Långdragna tillståndsprocesser för att bygga kraftverk är med andra ord inget nytt.
De första ritningarna som togs fram var för en moderniserad variant av kraftstationen i Bullerforsen. Medan man väntade på att juristerna skulle säga sitt gick utvecklingen inom vattenbyggnads- och turbintekniken framåt i en rasande fart. Det kraftverk som togs i bruk 1921 hade inte mycket gemensamt med de första skisserna och Forshuvud var på många sätt ett toppmodernt kraftverk när det togs i drift.
Maskinstationen ritades av Osvald Almqvist (1884-1950). Prästsonen Almqvist föddes i Trankil utanför Karlstad. Efter arkitektstudier på KTH 1904-1908 och praktik i Belgien och Tyskland anställdes han under åren 1916 till 1920 som föreståndare för Bergslagets arkitektkontor i Domnarvet.
Forshuvud var Almqvists första större industribyggnad. Projektet blev så lyckat att han fick en lång rad uppdrag både i Sverige och utomlands. I Sverige var han vid sidan av Erik Hahr en av de tongivande kraftverksarkitekterna under 1930- och 40-talen. I Forshuvud skapade Almqvist något nytt samtidigt som han lånade friskt. Maskinstationen fick valmat tak och fasad av brunfärgad spritputs. Former och material hämtades från Bergslagens bruks och hyttmiljöer. Nedströmsfasaden med små fönster placerade högt upp gav ett massivt intryck. Fönstrens placering var noga genomtänkt – Almqvist ville att kraftmaskinerna skulle ha en obruten vägg som bakgrund.
Dammen av granitklädd betong skapade ett regleringsmagasin ända upp till Grådafallen – en sträcka av 35 kilometer. Utskovens valsluckor var enorma jämfört med de små planluckor och nålar som använts vid Bullerforsen ett tiotal år tidigare. Luckornas högre avbördningskapacitet gjorde det möjligt att bygga dammen rakt över älven och inte i v-form som varit det normala några år tidigare. Längden vid krönet var 100 meter och den maximala höjden 15 meter. Spelhusen med gulmålad locklistpanel och plåttak ritades av Björn Hedvall efter instruktioner brevledes från Almqvist. När de byggdes 1921 hade Almqvist lämnat sin anställning vid Bergslaget och rest till USA.
Just nu pågår ett ombyggnadsprojekt för att öka dammsäkerheten i Forshuvudforsen. De vackra luckorna och luckhusen som stått i 100 år rivs och ersätts av modernare konstruktioner. Fler bilder från kraftverket i Forshuvudforsen finns här.