Den 8:e december 1953 höll USA:s president Dwight Eisenhower ett tal inför Förenta nationernas generalförsamling. Talet blev startskottet till ”Atoms for peace”, ett initiativ som på olika sätt skulle främja atomenergins fredliga användning. Det var naturligtvis inte bara godhet som låg bakom satsningen. USA såg med oro på de kärnkraftsprogram som inletts i flera länder – däribland Sverige – som var neutrala eller fientligt inställda. De var på väg att bli så kallade tröskelländer, dvs. stater med tillräcklig kompetens och industriell kapacitet för att tillverka kärnvapen.

Förhoppningen var att export av reaktorteknik och kärnbränsle skulle leda till att tröskelländerna avbröt sina inhemska program och att deras kärntekniska anläggningar skulle hamna under amerikansk kontroll. Dessutom var det fråga om industristöd. Utvecklingen av kärntekniken hade kostat enorma belopp och nu ville amerikanska staten få tillbaka åtminstone en del av sin investering.

Ett påtagligt resultat av ”Atoms for peace” var det atomdrivna fartyget NS Savannah. Fartyget finansierades av staten och sjösattes 1959. Ångturbinerna, som var av De Lavals fabrikat, drevs av en tryckvattenreaktor på 74 MW. Räckvidden på en bränsleladdning var 300 000 sjömil vid en fart av 20 knop. Savannah var ett kombinerat last- och passagerarfartyg som användes för att demonstrera kärnteknikens förträfflighet. Namnet var en hyllning till SS Savannah som år 1819 blivit första ångfartyg att korsa Atlanten.

Under några år turnerade Savannah jorden runt och i september 1964 var det dags att besöka Sverige. Det svenska intresset för atomdrift var mycket stort. Landet var fortfarande en sjöfarts- och varvsnation att räkna med och det fanns planer på atomdrivna lastfartyg och ubåtar. Kontakterna med USA var mycket goda och svenska ingenjörer hade följt bygget av Savannah på varvet i Camden NJ.  Under Sverigebesöket fick VIP-gäster bekanta sig med fartyget under en resa mellan Helsingborg och Malmö. Bland besökarna fanns Karl-Erik Larsson, professor i reaktorfysik vid KTH 1962-1989.

1965 sattes fartyget i reguljär trafik mellan USA och Medelhavet. Ekonomiskt var atomdriften en besvikelse, inte minst på grund av det mycket låga oljepriset. Savannah hade dessutom större besättning än konventionella fartyg  eftersom det krävdes extra personal för att sköta om reaktorn. De höga kostnaderna ledde till att Savannah togs ur trafik 1972 och bränslet avlägsnades. 1991 blev hon ett National Historic Landmark och flyttades till Baltimore.

Atomdrivna fartyg blev aldrig den framgång man hoppats. Tillgången på billig olja gjorde att det inte gick att räkna hem den högre kostnaden för atommaskineri. Däremot har tekniken kommit till användning i örlogsfartyg som kräver hög prestanda, extremt lång aktionsradie eller luftoberoende. Det svenska atomubåtsprojektet – Projekt Neptun – lades ner 1963 och ubåt typ Sjöormen fick i stället konventionellt diesel/elektriskt maskineri. Under utvecklingsarbetet hade man gjort av med så mycket pengar att Flottan fick nöja sig med fem båtar i stället för de planerade tio.