Vattenfalls kraftverk Midskog i Indalsälven byggdes under pågående världskrig 1941-1944. Bränslebristen och det dåligt utbyggda vägnätet gjorde att man måste ordna boende för anläggarna intill byggplatsen.

Runt Midskog var det glest befolkat och möjligheterna att inkvartera anläggarna i privata hem små. Man ville till varje pris undvika den typ av kåkstäder som byggts i anslutning till bygget av Porjus kraftverk.

Midskog blev därför Vattenfalls första provisoriska anläggarsamhälle och lite av en prototyp för senare byggen i bland annat Harsprånget och Messaure.

När projektet startade 1941 uppfördes kontors- och förrådsbyggnader samt 18 så kallade Agelltält av masonit. 16 av tälten användes för förläggning och två fungerade som matsalar. För mathållningen svarade armélottor från Stugun.

Runt årsskiftet 1941-42 stod de första familjebostäderna färdiga. Servicen i samhället byggdes ut och omfattade snart post och telestation, läsestuga samt bad- och tvättstuga. I slutet av 1942 hade arbetsstyrkan växt till närmare 1000 man samtidigt som samhället utökats med sjukstuga, marketenteri, samlingslokal och affär.

Som mest bodde nästan 1700 personer i Midskog. Det fanns 136 egnahem, 29 ungkarlsbaracker och förläggningar för ogifta tjänstemän. I samhället bodde tidvis upp till 70 barn och en skola var i drift från hösten 1942 till våren 1944.

När kraftverket var färdigt att tas i bruk drog anläggarna vidare till nya byggen. Mycket av servicen i samhället försvann men flera av husen stod kvar ända in på 1990-talet. Idag återstår bara tre före detta maskinistbostäder vilka sedan många år är privatägda.

Mässbyggnaden på bilderna revs nyligen och idag återstår bara en grusplan för uppställning av husvagnar.

Längs vägen till kraftstationen kan man fortfarande se murar, trädgårdar och trappor – spår av det som under ett par år var ett av Jämtlands större samhällen.