Vattenrallarna i Krokströmmen hade i jämförelse med pionjärerna i Porjus och Suorva några decennier tidigare förhållandevis drägliga arbets- och bostadsförhållanden. Nöjesutbudet i Älvros som låg närmast bygget var dock synnerligen begränsat om man inte gillade att gå i kyrkan, fiska eller åka skidor.

Det var med andra ord ett ganska monotont liv för arbetarna i Krokströmmen. Inlandsvägen höll visserligen på att byggas men det var ännu några decennier kvar innan massbilism och veckopendlande skulle göra sitt intåg.

De personalfester som byggherren Örebro Elektriska Aktiebolag anordnade blev därför populära och välbesökta tillställningar. Den omfattande planering som gjordes inför festerna finns dokumenterad och bevarad i kraftverkets arkiv. Bordsplacering, sånghäften och detaljerade festprogram samsas med korrespondens mellan platschefen och ledningen i Örebro.

I oktober 1950 hölls en mycket lyckad ”tunnelfest” med flera hundra deltagare. Ett år senare började arbetena i Krokströmmen gå mot sitt slut och man planerade därför en ännu större fest till vilken man skulle bjuda in alla som deltagit i bygget.

Mässen i Krokströmmen hade begränsade utrymmen så festen fick hållas i Ytterhogdals då nybyggda Folkets Hus, beläget ett par mil norr om arbetsplatsen i Krokströmmen. Även där skulle det bli trångt. I hela Ytterhogdals socken bodde 2000 själar och festlokalen var inte på långa vägar dimensionerad för att ta emot de beräknade 463 deltagarna.

Beräkningarna var dessutom i underkant vilket ingenjör Forssblad beskrev i ett PM till överingenjör Schinkler på Örebrokontoret: ”Härutöver finnes fruar till arbetare bosatta intill arbetsplatsen enl. följande uppskattning. Huru många av dessa som äro gifta har ännu icke undersökts”.

Överingenjör Schinkler svarade i ett brev till Forssblad daterat 11 september 1951 att: ”Frågan är därför, om man kan medtaga de anställdas damer i samma utsträckning som skedde vid tunnelfesten. Jag tror, att vi till en början måste begränsa oss till de fruar, som äro bosatta på arbetsplatsen eller i den närliggande orten”.

Forssblad lydde order och i den inbjudan som gick ut till de anställda kunde man läsa att: ”På grund av utrymmesbrist kunna vi tyvärr endast inbjuda de av de anställdas fruar som äro bosatta i Krokströmmen”.

Reaktionerna lät inte vänta på sig och dagen därpå fick arbetsledningen ett brev från arbetarna: ”Med anledning av den förestående bjudningen å Folkets Hus i Ytterhogdal och den nonchalans som visats våra hemmafruar får vi samtliga arbetare å härvarande kraftstationsbygge som har våra fruar hemma, betacka oss för den välfägnad som skulle kommit oss till del”.

Man brukar säga att det aldrig är bra att skriva brev i affekt, men ingen regel utan undantag. Lite senare skickade arbetsledningen ut en ny inbjudan som återges ovan. När ilskan bland arbetarna klingat av var det dags att ta tag i de sista festförberedelserna. Mer om detta i nästa bloggpost.

Fler bilder från Krokströmmen kan man se här.