Mot slutet av 1960-talet började vattenkraftsbyggandet i Sverige stanna av. Den höga utbyggnadstakten efter andra världskriget hade nästan gjort slut på användbara älvsträckor. Samtidigt växte sig protesterna mot ytterligare vattenkraft allt starkare.
Den lågt hängande frukten var med andra ord redan plockad och kraftföretagen började se slutet av vattenkraftsepoken. I början av 1970-talet räknade man med att de första elproducerande kärnkraftverken skulle tas i drift och vattenkraften skulle i framtiden främst fungera som reglerkraft.
De större kraftverk som ändå byggdes fick ofta komplexa och långa vattenvägar när man försökte samla tillräckligt stora flöden och fallhöjder för att göra projekten lönsamma. Långå i Ljusnan som byggdes under åren 1970-1973 är ett bra exempel på en sådan anläggning. Maskinstationens två aggregat utnyttjar vattnet från två sjöar – Lossen som dämdes över 1962 och Grundsjömagasinet som blev färdigt 1973. Verket kan under kortare perioder leverera hög effekt men det finns inte vatten nog för kontinuerlig drift.
De synliga delarna av kraftverket är – förutom dammarna – de utskovstorn som sticker upp en bit ut i de båda vattenmagasinen. Tornen står ovanför bottenutskov som stängs med cylinderluckor. Tornet i Lossendammen har dubbla funktioner i och med att det även fungerar som intag till kraftstationen.
Maskinstationen är förlagd till ett bergrum 200 meter under markytan och nås via en kilometerlång tunnel. Från tunneln kliver man rakt in i generatorhallen. Två trappor ner finns kraftverkets båda turbiner som är av Francistyp.
Till turbinerna leds vattnet genom ett omfattande tunnelsystem med en total längd på nästan 30 km. Lossenmagasinets vatten når aggregat G1 med en fallhöjd av 130 meter medan G2 ligger 218 meter under Grundsjöns yta.
Långå är med sina 156 MW det till effekten största kraftverket i Ljusnan. Årsproduktionen är emellertid större i Krokströmmen – 522 GWh jämfört med Långås 400 GWh. Stationen genomgick nyligen en revision vilken bland annat omfattade ny instrumentering och hydraulik. Dammarna har också fått förstärkningar för att motstå ett beräknat 10000-årsflöde. Nuvarande ägare är Fortum Generation AB.
Som vanligt : intressanta bilder
Mycket intressant! Tack!
Hej och tack för all faktainfo. Min pappa arbetade som bergsprängare vid Långå under byggnadsperioden och jag försöker “följa” hans bana som vattenrallare vid detta och andra anläggen som han var vid, så som Gällö, Ljungaverk, Stensjöarna, Sällsjö mm.
De synliga delarna av kraftverket är – förutom dammarna – de utskovstorn som sticker upp en bit ut i de båda vattenmagasinen. Tornen står ovanför bottenutskov som stängs med cylinderluckor. Tornet i Lossendammen har dubbla funktioner i och med att det även fungerar som intag till kraftstationen.
Menar du att i tornet finns både utskovsluckor, som om de öppnas, släpper vattnet utanför kraftstationen och luckor som öppna, släpper in vattnet i kraftstationen?
Som jag förstår det har tornet i Lossendammen ett “bräddavlopp” i toppen (man skymtar träluckor i toppen av tornet på den översta bilden) och intaget till stationen i botten.
I Grundsjömagasinet är funktionerna separerade och tornet fungerar enbart som utskov.