Mörsils kraftverk ligger mellan sjöarna Liten och Ockesjön i Indalsälven. Redan 1892 elektrifierades delar av Mörsils socken då riksdagsman Olof Walter lät uppföra en kraftstation. En del av Äggforsarna dämdes över och vattnet fick driva en liten Francisturbin.

Äggfors Werk som drev såg- och kvarnrörelse utnyttjade också älvens kraft. 1914 byggdes sågverket ut med en modern massafabrik och i samband med det byggdes en kraftstation med maximal effekt på 380 kW. 1925 byggdes den ut med ytterligare fyra turbiner som användes för att driva fabrikens slipstolar.

Kraftverk och fallrättigheter förvärvades av Krångedebolaget 1938. Året därpå byggdes kraftstationen om för att kunna leverera ström till bygget av Järpströmmens kraftverk. Samtidigt började man planera för att bygga ett modernt storkraftverk i Mörsil. Arbetet med den nya anläggningen inleddes med överdämning av älvfåran 1945. Maskinstationen placerades på Storön som står mitt i forsen. Personalstyrkan vid bygget uppgick som mest till 310 man. Kraftverkets byggnader stod klara 1948 men driftstarten försenades av turbintillverkaren (KMW) som hade stora leveransproblem. Det första aggregatet togs i drift i december 1949 och det andra 10 månader senare. Fullt utbyggd hade stationen en maximal effekt på 40 MW. Projektkostnaden uppgick till 24 miljoner kronor.

Maskinstationen i Mörsil är uppförd i rå formgjuten betong och är, liksom den samtida anläggningen i Gammelänge, sannolikt ritad av Erik Hahr. Tidspress, materialbrist och oron för flyganfall resulterade i en fyrkantig, robust byggnad som ändå är elegant i sin enkelhet. Maskinsalen är stor och luftig med de två generatortopparna omgivna av stora fönsterpartier. Kontors och personalutrymmen är uppförda i vinkel mot maskinsalen vilken nås via en balkong med trappa. I det numera ombyggda kontrollrummet finns en unik glasvägg av Bo Notini (glasverkstäderna Glössner & co, Stockholm).

Tack till Bertil Olofsson!