Lättnaden måste varit stor i inför invigningen av Marvikens kraftverk 1974. Efter nedläggningen av det misslyckade reaktorprojektet 1971, togs beslutet att bygga om anläggningen för oljeeldning.

Nu var det äntligen dags att ta kraftverket i bruk – tio år efter att arbetena inletts. Mässbyggnaden var fylld av förväntansfulla besökare. Efter inledande föredrag och en stärkande lunch bjöds gästerna på visning av anläggningens olika delar.

Vattenfalls generaldirektör Jonas Norrby anlände ståndsmässigt till invigningen i en chaufförskörd Plymouth med mobiltelefon.

Ombyggnadsprojektet hade tagit mindre än två år – en närmast ofattbart kort tid om man skulle försöka sig på något liknande idag.

Oljepannan, konstruerad och levererad av Svenska Maskinverken, installerades i en fristående byggnad intill reaktorbyggnadens turbinhall.

Vid konstruktionsarbetet fick pannan anpassas till den redan installerade turbinens ångdata, som var optimerade för den aldrig startade atomreaktorn.

Marviken fick därför en jämförelsevis låg verkningsgrad, vilket blev anläggningens akilleshäl.

Oljekrisen bidrog också till att produktionskostnaderna hamnade på en nivå man inte kunnat föreställa sig 1972.

Men vid invigningen var det än så länge bara glada miner i Marviken. Anläggningen hade fått en andra chans.