Kolgas (stadsgas) var ursprungligen en biprodukt vid koksframställning. Processen att framställa gas för belysningsändamål utvecklades av skotten William Murdoch på 1790-talet.
Det första stadsgasverket – ägt av företaget med det fantasifulla namnet “The Gas Light and Coke Company” – byggdes i London och togs i bruk 1812.
Stockholms tur kom 1853 då Klaragasverket stod färdigt. Anläggningens kapacitet blev snart otillräcklig. 1893 ersattes den av Värtagasverket.
I Värtagasverket användes till att börja med så kallade retortugnar för gasframställningen. Kolet kärrades in till ugnarna från det närbelägna kolhuset.
Retorthuset ritades av Ferdinand Boberg och byggdes ut i etapper fram till 1903. Anläggningen ersattes senare av kammarugnar som hade betydligt större kapacitet och dessutom kunde placeras utomhus.
Byggnaden revs inte utan återanvändes som ångcentral. På 1950-talet installerades ett oljegasverk som vi kommer ha anledning att återkomma till senare. I byggnadens ena ände finns personalutrymmen med tvättrum och en gigantisk bastu i källaren.
Nice architecture!
Interessante fotos! Men hva foretok man seg egentlig i et retorthus? De finnes i tilknytning til gassverk, men hvilke arbeidsoppgaver hadde retorthusarbeiderne?
Hej Lisbeth! Retortugnar används för att utvinna stadsgas ur stenkol. Restprodukten är koks. Eldarna som arbetade i retorthuset fyllde och tömde dessa ugnar.
Mvh,
Henrik von Klopp