Gasklockorna vid Stockholms Stads gasverk i Värtan får nog räknas till stadens mest kända byggnader. Produktion av stadsgas pågick fram till 2011.
Området runt gasverket genomgår nu en snabb förändring. Projektet Norra djurgårdsstaden innebär byggande av 10 000 bostäder och arbetsplatser för 30 000 personer. Bostäderna byggs bland annat på gasverkets gamla kol och kokslager.
Gasklockorna är förstås de byggnader som dominerar synfältet när man besöker området. De två klockorna i tegel – tagna i bruk 1893 respektive 1900 – är de äldsta. Arkitekt var Ferdinand Boberg (1860 – 1946) som förutom gasverket bland annat ritade Nordiska Kompaniet, LO-borgen och Rosenbad.
Bobergs hand syns överallt. Gångjärn och andra smidesdetaljer, liksom specialritade möbler, ingick i uppdraget.
Från invigningen 1893 fram till 1971 framställdes gas ur kol, främst genom torrdestillation i så kallade retorter. Retorterna ersattes efter några år av kammarugnar. Många av byggnaderna för kolhantering är sedan länge rivna, men retort och reningshus finns kvar idag. Området är som en stad i staden, indelat i kvarter som har olika funktioner i produktionsprocessen.
Den färdiga gasen pumpades in för mellanlagring i klockorna och leddes sedan ut i stadsgasnätet. Nätet var som störst på 1950-talet då 939 kilometer ledning förband gasverket med 259 000 kunder.
1906 byggdes ett så kallat vattengasverk, som användes vid förbrukningstoppar. Det ersattes av ett oljegasverk 1959. På 1960-talet byggdes det om till provgasverk för spaltgas. Spaltgas ersatte kolgasen 1971.
Spaltgasverket producerade gas av lättbensin och ånga. Anläggningen levererades av tyska Lurgi och var i drift fram till att gasproduktionen avvecklades 2011.
Stadsgasen i Stockholm är numera naturgas som levereras till distributionsanläggningen i Värtagasverket i flytande form (LNG). Leveranserna sker med lastbil.
I takt med att tillverkningsprocessen för gas utvecklats, har behovet av plats minskat. Det har därför inte varit nödvändigt att riva äldre byggnader. Området har idag en unik karaktär och kommer till stora delar att bevaras.
Jag har ägnat senaste året åt att i samarbete med Stockholms stad dokumentera samtliga byggnader. Fler bilder dyker upp på bloggen senare i vår.
Jag hade givit (nästan) vad som helst för att få följa med dig hit… Till de andra byggnaderna också, förresten…
Jag hoppas att de kvarvarande tekniska tingen i byggnaderna bevaras och inte bara skalen. Interriören i t.ex. pumpcentralen är ju i stort sett likadan som vid moderniseringen 1952.