Ett av skälen till den tyska ockupationen av Norge 1940 var att man ville basera fartyg i norska hamnar. Den vanligaste tyska ubåtstypen – VIIC – hade begränsad aktionsradie. Norge låg betydligt närmare nordatlantens konvojrutter än de tyska östersjöbaserna.
Trondheim ansågs ha ett särskilt bra läge. Den tyska marinledningen ville, liksom med Brest i Frankrike, göra om staden till huvudbas för Kriegsmarine.
Det fanns ännu mer storslagna planer. Albert Speer skissade på ett ”Neu-Drontheim” och man kom så långt att det byggdes modeller i gips. Speer och Hitler ägnade mycket tid åt dessa i Hitlers för ändamålet byggda modellhall.
Samtidigt förbereddes bygget av bostäder för 300000 tyskar i Øysand två mil utanför Trondheim.
Planerna för omgestaltning av området runt Trondheimsfjorden gick som bekant om intet. Modellerna ska ha förstörts i samband med slutstriden om Berlin 1945.
I Trondheim finns emellertid fortfarande rester från den tyska ockupationen. Nere i hamnen står Ubåtsbunkrarna Dora I och II kvar.
Örlogsfartyg är som mest sårbara vid kaj och därför började tyskarna omgående bygga fortifikationer i de ockuperade hamnarna. Dora I med kapacitet för 16 ubåtar började byggas hösten 1941. 1943 var anläggningen färdig att tas i bruk av den nybildade 13:e ubåtsflottiljen.
Ett hundratal meter från Dora I byggdes en ledningsbunker. 1942 påbörjades bygget av den något mindre Dora II som aldrig färdigställdes.
Efter krigsslutet började man förbereda rivning men fick snart tänka om. Tre meter tjocka väggar låter sig inte slås omkull i första taget. Dora I har därför byggts till och används idag som arkiv. Dora II används av ett skeppsvarv.
Intressant!