När den första kraftstationen i Porjus byggdes var det i väglöst land och under svåra förhållanden. Idag är det betydligt mer civiliserat, men karaktären av nybyggarsamhälle finns ändå kvar.
Uppe på kraftverkets damm kan man stöta på ren och golfare. Utslaget till det nionde hålet på Porjus golfbana (par 4) ligger på dammkrönet.
Jag har tyska bekanta som tycker att det är oerhört exotiskt. Ja inte renarna förstås – renar springer ju överallt i Sverige. Men golf! På landets till effekten tredje största vattenkraftverk! Det gååår ju bara bara inte! Misstron är fortsatt djup även efter att jag visat bildbevis.
Arbetet med den nya kraftstationen i Porjus påbörjades 1971. I anslutning till den gamla stationen byggdes en ny damm, en ny underjordisk maskinsal och nya vattenvägar. Det första aggregatet togs i drift 1975 och det andra 1980.
Inne i maskinsalen ser man stora skillnader mellan pionjäranläggningar från tidigt 1900-tal och de moderna kraftverk som byggdes på 1970-talet. Vattenkraft var inte längre längre föremål för stora satsningar. Framtiden för energibolagen var kärnkraft.
Ingen konstnär anlitades för att utforma lamparmaturer. Allt är genomrationellt och avskalat. Men bortsett från den konstnärliga utsmyckningen är arbetsmiljön förstås ljusår bättre än i den gamla stationen.
Stationens två Francisturbiner levererade av Nohab genererar upp till 240 MW vardera. Fallhöjden är 60 meter – en höjning med två meter jämfört med den gamla stationen. Det maximala flödet genom turbinerna är 940 kubikmeter per sekund. Krafterna är enorma, vilket man inser när man ser turbinens axel.
Tack till Peter Stedt!
The new power station at Porjus opened in 1975. With an installed generating capacity of 480 MW it is the third largest in Sweden.
Pingback:Gigantiske Gerhard | Henrik von Klopp