Lagom till midsommarhelgen kommer så nyheten att SAAB har nått vägs ände. Med tanke på att företaget varit mer eller mindre i kris under hela sin existens är det kanske inte så förvånande.
Jag jobbade i ett par projekt på SAABs utvecklingsavdelning under en period i början av 2000-talet. Då fanns det en entusiasm och arbetsglädje bland medarbetarna, trots att företaget hade det svårt ekonomiskt och var hårt styrt från Tyskland. De gillade helt enkelt att utveckla och bygga bilar.
Förmodligen bidrog andan till att man stod ut med ovissheten – till och med när det dök upp skojare i kritstrecksrandigt. Jag hoppas det går bra för människorna på SAAB.
Tittar man bakåt i tiden är förstås SAABs öde inget unikum. Det franska bilmärket Simcas uppgång och fall har jag skrivit om här.
DKW är ett annat märke som försvunnit. Tillsammans med Horch och Wanderer – två märken vi inte heller hört så mycket om de senaste åren – svaldes man av Auto Union.
Den del av DKW som fanns på andra sidan Järnridån återuppstod efter kriget som IFA. IFA försvann redan på 1950-talet för att återuppstå som (numera nedlagda) Wartburg.
Och när provkörde du en Standard senast? Standard tillverkade flygplan under andra världskriget och lyckades aldrig riktigt ställa om till civil produktion. Låter det bekant?
Standard och Austin hamnade tillsammans med ett stort antal döende bilmärken i det statsägda British Leyland Motor Corporation. Under en period ägde företaget mer än 40 fabriker och ett oändligt antal varumärken. Bland dessa fanns bland andra Rover, Triumph, Morris, Vanden Plas och Wolseley.
Av British Leyland återstår idag ingenting. Mini har överlevt som varumärke men ägs av BMW. Jaguar och Land Rover ägs av indiska Tata motors.