Siciliens guld

Grottacalda
Ruiner vid Grottacalda

Historien om den Sicilianska svavelindustrins uppgång och fall är fascinerande. Idag återstår bara ruiner av det som en gång i tiden var Siciliens viktigaste exportindustri.

När den sista gruvan stängdes 1985 hade bytningen gått back  i nästan 90 år.

Grottacalda
Järnvägsstationen i Grottacalda

Fram till förra sekelskiftet fanns världens största brytbara fyndighet av rent svavel på Sicilen. Den sträckte sig från Etna till Agrigento och började bearbetas i industriell skala redan i början av 1700-talet.

Montedoro
Gruvlave i Montedoro

Nästan hela produktionen exporterades till Marseille där svavel användes som råvara inom den snabbt växande kemiska industrin. Två tekniksprång ledde till en kraftigt ökad efterfrågan på svavel.

Montedoro
Gruvspel i Montedoro

Det första kom 1790 när Nicolas Leblanc utvecklade en metod för att framställa soda med svavelsyra som råvara. Det andra var tillverkningen av konstgödsel (superfosfat) som också krävde stora mängder svavelsyra.

Montedoro
Montedoro

På 1800-talet kom mer än 90% av världens svavel från sicilianska gruvor. Svavel gick om citrusfrukt som Sicilens viktigaste exportvara, samtidigt som antalet svavelgruvor ökade från 200 år 1820 till 581 år 1890.

Gessolungo

Den snabba tillväxten skedde inte utan problem. Barnarbete var vanligt och under 1800-talet drabbades Sicilien av tre koleraepidemier. Svavlet var lättantändligt vilket ledde till att hundratals gruvarbetare omkom i bränder.

Gessolungo
Gruvspel i Gessolungo

Reningen av svavel orsakade stora utsläpp av svaveldioxid som skapade enorma hälsoproblem.  Dessutom dödades all växtlighet i området. Det gick så långt att man från år 1885 förbjöd rening av svavel under perioden juni till oktober  i ett försök att inte slå ut jordbruket helt.

Gessolungo
Den moderna gruvan i Gessolungo

Monopol och kraftig ökning av efterfrågan var naturligtvis en trevlig situation för svavelproducenterna som kunde sätta de priser de ville. Ett visst mått av självbelåtenhet bredde ut sig.

Gruvdriften var inte särskilt rationell. Det fanns mängder av små gruvor. Brytmetoderna var primitiva och kommunikationerna usla. Men vad spelade det för roll? Man satt på oändliga rikedomar – ”Sicilens guld”.

Gessolungo
Gruvlandskap vid Gessolungo

Det man inte kände till var att Herman Frasch höll på att utveckla en ny metod för brytning av svavel. Fraschprocessen skulle inom några decennier leda till den Sicilanska svavelindustrins undergång.

3 comments

  1. Pingback:Siciliens guld del 2: Palo | Henrik von Klopp

  2. Pingback:Siciliens guld del 3: Trabia | Henrik von Klopp

  3. Pingback:Det dubbla misslyckandet i Trabonella | Henrik von Klopp

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.