Historien om den Sicilianska svavelindustrins uppgång och fall är fascinerande. Idag återstår bara ruiner av det som en gång i tiden var Siciliens viktigaste exportindustri.
När den sista gruvan stängdes 1985 hade bytningen gått back i nästan 90 år.
Fram till förra sekelskiftet fanns världens största brytbara fyndighet av rent svavel på Sicilen. Den sträckte sig från Etna till Agrigento och började bearbetas i industriell skala redan i början av 1700-talet.
Nästan hela produktionen exporterades till Marseille där svavel användes som råvara inom den snabbt växande kemiska industrin. Två tekniksprång ledde till en kraftigt ökad efterfrågan på svavel.
Det första kom 1790 när Nicolas Leblanc utvecklade en metod för att framställa soda med svavelsyra som råvara. Det andra var tillverkningen av konstgödsel (superfosfat) som också krävde stora mängder svavelsyra.
På 1800-talet kom mer än 90% av världens svavel från sicilianska gruvor. Svavel gick om citrusfrukt som Sicilens viktigaste exportvara, samtidigt som antalet svavelgruvor ökade från 200 år 1820 till 581 år 1890.
Den snabba tillväxten skedde inte utan problem. Barnarbete var vanligt och under 1800-talet drabbades Sicilien av tre koleraepidemier. Svavlet var lättantändligt vilket ledde till att hundratals gruvarbetare omkom i bränder.
Reningen av svavel orsakade stora utsläpp av svaveldioxid som skapade enorma hälsoproblem. Dessutom dödades all växtlighet i området. Det gick så långt att man från år 1885 förbjöd rening av svavel under perioden juni till oktober i ett försök att inte slå ut jordbruket helt.
Monopol och kraftig ökning av efterfrågan var naturligtvis en trevlig situation för svavelproducenterna som kunde sätta de priser de ville. Ett visst mått av självbelåtenhet bredde ut sig.
Gruvdriften var inte särskilt rationell. Det fanns mängder av små gruvor. Brytmetoderna var primitiva och kommunikationerna usla. Men vad spelade det för roll? Man satt på oändliga rikedomar – ”Sicilens guld”.
Det man inte kände till var att Herman Frasch höll på att utveckla en ny metod för brytning av svavel. Fraschprocessen skulle inom några decennier leda till den Sicilanska svavelindustrins undergång.
Pingback:Siciliens guld del 2: Palo | Henrik von Klopp
Pingback:Siciliens guld del 3: Trabia | Henrik von Klopp
Pingback:Det dubbla misslyckandet i Trabonella | Henrik von Klopp