I äldre kraftstationer installerades ofta en imponerande uppsättning instrument och kontrollutrustning.
Det var inte bara fråga om nytta – minst lika viktigt var att det såg bra och pampigt ut. Om inte annat blev det enklare att förklara för investerarna var alla pengar tagit vägen.
Fram till mitten av 1930-talet var många instrument hantverksmässigt tillverkade och variationen stor. Det ställde naturligtvis till det när saker gick sönder.
Instrumentering var allvarliga saker och inget man slarvade med. Schaeffer och Budenberg skickade till exempel en anställd till Kina för att köpa hem en tunna bläck. Texten på mätartavlorna måste få rätt nyans.
När utrustningen fått några år på nacken blev den ibland ”förbättrad” av driftpersonalen för att underlätta avläsning.
Mätvärdena noterades i stationens driftrapport. Sydkrafts tappning innehöll även information om åtgången av trassel, smergelduk och diverse smörjmedel.
Fina bilder, vackra instrument
Tack! Nu ska jag njuta av de här ett tag!