Jag har visat bilder från kraftverket i Bassalt vid ett par tillfällen tidigare. Insidan av stationen – ritad av Frans Fredriksson – är minst lika intressant.
Grundkonstruktionen från 1910 är väl bevarad. Till höger syns det inglasade kontrollrummet. Ovanpå kontrollrummet finns en balkong där stationens ställverk var placerat fram till moderniseringen då det flyttades utomhus.
Francisturbinerna är placerade i öppna sumpar med generatorerna på andra sidan av en vattentät vägg. Aggregat med horisontell axel började användas i nordamerikanska kraftverk runt förra sekelskiftet och blev den dominerande konstruktionen fram till 1920-talet.
På 20-talet kom förbättrade lager och nya turbintyper vilket ledde till att man på nytt började bygga vertikalaxlade aggregat.
Det som gör Bassalt speciellt är att det fjärde aggregatet (installerat 1920) står uppställt i 90 graders vinkel mot de övriga.
De äldsta generatorerna togs i bruk 1910 och är fortfarande igång. Det är rätt fascinerande att man redan för hundra år sedan konstruerade kraftmaskiner med sådan prestanda. Francisturbinen som uppfanns 1848 hade till exempel nära 90% verkningsgrad redan vid förra sekelskiftet.
Kontrollrummet är sedan några årtionden obemannat, men instrumenteringens marmortavlor finns fortfarande kvar. Även de minsta detaljerna har utformats med den omsorg som kännetecknar industribyggnader från förr.
Stationens gamla lokalställverk en trappa upp är också ett litet konstverk.
Tack till Kjell Wiktorsson!
Verkligen pampiga maskiner, tänk att man kunde svarva så stora bitar redan då.
Pingback:Kastellet i Knäred | Henrik von Klopp