Finnmarken är ett fartygsnamn med anor inom Hurtigruten. Det tredje fartyget med namnet sjösattes 2002.
Hurtigruten drivs av Hurtigruten ASA, en företagsgrupp som har avtal med norska staten om trafiken längs norska kusten. 2008 gjorde de ett katastrofresultat och var nära konkurs.
För att snabbt få in pengar hyrdes Finnmarken ut. Hon fungerar nu som flytande hotell vid ett oljefält i Australien. Avtalet som löper över 18 månader ger intäkter på ca 700 miljoner norska kronor – mer dubbelt så mycket som överskottet från de 11 fartyg som är i trafik.
Av det kan man dra slutsatsen att reguljär fartygstrafik längs norska kusten inte är en särskilt lönsam affär. Vintertid ligger beläggningen strax över 20%.
Sannolikt har vi sett MS Finnmarken i norska vatten för sista gången.
Det första fartyget med namnet Finnmarken sjösattes 1912 och var ett av få på Hurtigruten som överlevde krigsåren. Efter att hon tagits ur trafik 1956 fungerade hon som skolfartyg fram till 1960, då hon höggs upp i Rotterdam.
Ersättaren, MS Finnmarken, byggdes av Blohm & Voss i Hamburg och sjösattes 1956.
1993 togs stafettpinnen över av “Richard With”. Hon överfördes därefter till Stiftelsen Hurtigruts museet. Efter renoveringsarbeten 1999 lyftes hon upp på land.
När den första entusiasmen över att man fått upp fartyget på land lagt sig, började problemen hopa sig. Även fartyg som ligger på land kräver underhåll. Nu letar man pengar för renovering och väderskydd.
Under tiden är fartyget i ett trevligt bruksskick, utan tillrättalagda utställningar. De utrymmen som är tillgängliga, ser ut som när fartyget togs ur trafik. Klockan har stannat 1983 då den senaste moderniseringen ägde rum.
Museet ligger i Stokmarknes på Hadseløya. Stokmarknes är en av hamnarna längs Hurtigruten, men kan även nås med bil.
Fartyget konstruerades med framdrivningsmaskineriet så långt akterut det var möjligt. Den stora fördelen med detta arrangemang var att mittdelen av fartyget kunde användas helt och hållet för passagerarutrymmen
Salonger och restaurang låg på samma däck.
Många ondgjorde sig över att skorstenen hamnade så långt akterut. Så skulle inte fartyg se ut.
Man kan fråga sig hur de som klagade då skulle se på dagens fartyg. Ett riktigt fartyg har knappast hiss, bubbelpool eller balkonger.
1956 fick man nöja sig med lite mindre lyx, men kunde kanske unna sig en kall Mack i den snygga cafeterian med tidstypisk träinredning.
Efteråt kunde man dra sig tillbaka till hytten. Kostade man på sig en “D”-hytt, fick man till och med sittgrupp.
Dusch i hytten kunde man däremot inte få förrän 1983.