Om man kör bil genom Stenungsund möts man av en märklig syn. Uppe på Vetteberget står fyra skorstenar som verkar ha hamnat där av misstag. Förgäves letar blicken efter den industrianläggning som borde stå intill. Skorstenarna hör nämligen till en av landets märkligaste industrianläggningar. Inne i berget finns ett enormt kraftverk.
Projekteringen av ett kraftverk i Stenungsund började på 1950-talet. På den tiden kom större delen av landets el från vattenkraft. Sommartid uppstod ibland vattenbrist, vilket ledde till problem med kraftförsörjningen. En kompletterande kraftkälla var nödvändig.
Kärnkraften var ännu på experimentstadiet, så beslutet togs att bygga ett oljeeldat kraftverk. 1955 påbörjades byggprojektet med sprängning av huvudorten (idag centraltunneln) in i berget.
Placeringen i ett berg kan tyckas märklig, men på 50-talet var kalla kriget på väg att bli som allra kallast. För samhället var det nödvändigt att elförsörjning och annan infrastruktur skulle fungera i händelse av krig. Man räknade med att kraftverk skulle anfallas av fientligt flyg och satsade därför stora resurser på skydd.
Inom Vattenfall fanns dessutom stor erfarenhet av att bygga anläggningar i berg. Några år tidigare hade man till exempel färdigställt vattenkraftverket i Harsprånget med enorma maskinsalar och vattentunnlar i berget.
Anläggningen i Stenungsund är även med dagens mått mätt imponerande. Som besökare går man snabbt vilse. Det finns fler än 600 utrymmen inne i berget, varav de fyra maskinsalarna är störst. Aggregat 3 och 4 inryms i salar som är 138 meter långa, 25 meter breda och 33 meter höga. Oljeförrådet är på 600 000 kubikmeter. Vidare finns ett vattenverk, två kontrollrum, möteslokaler, fikarum och en skjutbana. Leverantörerna av maskineriet är gamla bekanta. Generatorer från ASEA, turbiner från STAL.
Alla siffror är förstås stora i en sånt här bygge. Om de fyra aggregaten körs samtidigt gör man av med 56 kilo eldningsolja och 608 kubikmeter förbränningsluft per sekund. Skulle ventilationen stanna med allt igång, stiger temperaturen inne i maskinhallarna med två grader per minut.
Kraftverkets första aggregat började leverera ström den 10 december 1959, alltså på dagen för femtio år sedan. Sedan följde ett andra aggregat 1960, ett tredje 1966 och det fjärde 1969. Den sammanlagda effekten är 820MW, vilket motsvarar ungefär en kärnreaktor eller 868 vindkraftverk.
Verket har används som reservkraftverk, redo att sättas in vid störningar i ordinarie elproduktion. Det har resulterat i sparsamt med gångtid. Anläggningen är alltså långt från sliten och ser till stora delar ut som när den byggdes. Kontrollrum och maskinsalar andas 50 respektive 60-tal. Material och konstruktionsval har gjorts med omsorg.
Under 2009 har block 1 och 2 varit i malpåse, medan block 3 och 4 ingått i den så kallade Effektreserven. 26 personer är sysselsatta med underhåll samt drift av oljelager och vattenverk.
2/12 – en vecka innan 50-års jubileet, kom besked från Vattenfall att kraftverket ska läggas ned. Block 3 och 4 ska konserveras (på samma sätt som under perioden 1998 – 2003). Vattenverk och oljelager ska drivas vidare som förut.
Tack till Thomas och Patrik för en trevlig dag inne i berget!
Stenungsund is the location of the largest underground power station in Europe. The oil-fired station opened in 1959. Four blocks generate 820 MW. Click any of the images to see more.
Mycket mycket intressant! Speciellt för en som bor inte så långt från Stenungsund 🙂 Fy katten va duktig du är på att fotografera, men också att skriva!!
Pingback:Stallbacka kraftverk | Henrik von Klopp
Idag får de elda i alla fall. Rök från 3:an i morse.
Pingback:I beredskap « neritonfyris
Pingback:The same procedure as every year, James! | Henrik von Klopp