Industrietableringar föregås av en lång och noggrann process där man väger för- och nackdelar mot varandra. Tillgång till råvaror, infrastruktur, arbetskraft och andra faktorer vägs in i beslutet – så är det åtminstone i teorin.

Smältverket i Vargön kom till av helt andra skäl. Som så ofta är fallet var det viljan att tjäna snabba enkla pengar som låg bakom. Kungliga Trollhätte Kanal- och Vattenverk började omedelbart efter bildandet 1905 köpa in fallrättigheter och mark i rask takt. Syftet var att ta kontroll över hela Göta Älv för att möjliggöra vattenreglering och kraftverksutbyggnad.

Staten fick emellertid snart konkurrens från privata aktörer. I Vargön ägdes fallrättigheterna av Wargöns AB, som drev ett pappersbruk och plötsligt dök det upp investerare som tog över aktiemajoriteten i företaget. Bland dessa fanns bland annat Johan Hedin, grundaren av Kraft AB Gullspång-Munkfors, och Willam Olsson (av Vattenfallsstyrelsen kärleksfullt kallad “storspekulanten”). De var inte särskilt intresserade av papperstillverkning utan det var fallrättigheterna man ville åt. 

1909 sålde Wargöns AB rättigheterna till Vattenfallsstyrelsen. Tillgångar bokförda till 320.000 kronor, såldes för 3.090.000. Vinsten fördelades omedelbart ut till ägarna som en engångsutdelning och aktien steg. Under en tid var alla upptagna med att röka cigarr och dricka konjak.

Lite senare hörde Vattenfallsstyrelsen av sig och undrade vart all el skulle levereras. I avtalet var nämligen inskrivet en förbindelse att köpa elektricitet för 105.000 kronor per år. Så mycket behövdes inte på långa vägar för driften av pappersbruket. Det verkliga behovet var mindre än en tredjedel av det man i kontrakten förbundit sig köpa.

Paniken var nu nära. Märkligt nog hade personerna som låg bakom affären gått vidare och fanns inte längre kvar i bolaget. Vattenfallsstyrelsen var måttligt intresserad av att förhandla om avtalet och det blev bråttom att hitta på något som kunde förbruka stora mängder el. Lösningen blev att bygga ett elektrosmältverk. Beslutet var en chansning eftersom metoderna ännu var på experimentstadiet men försöken som påbörjades 1911 var framgångsrika och produktionen kom i gång 1915.

Verksamheten finns kvar än idag under namnet Vargön Alloys. Fabriken ägs numera av det turkiska företaget Yildirim Group.