Stockholms stads utbyggnad av vattenkraft inleddes 1911 när bygget av Untraverket i Dalälven påbörjades. Anläggningen togs efter en del förseningar i bruk 1918. De 40 MW stationen skulle leverera när den var fullt utbyggd ansågs vid driftstarten kunna täcka huvudstadens kraftbehov under all framtid.
Man kan förstås göra sig lustig över dåtidens beslutsfattare, men med tanke på att en genomsnittlig lägenhetsinstallation omfattade två glödtrådar var det inte ett orimligt påstående. För matlagning och uppvärmning skulle staden använda gas från det nyligen färdigställda Värtagasverket.
Behovet av elektricitet ökade snart i en takt ingen kunnat förutse. Produktionen ökades genom utbyggnad av det koleldade kraftverket i Värtan och förvärv av en andel i Lanforsens kraftverk i Dalälven.
I takt med att överföringstekniken förbättrades blev det möjligt att bygga produktionskapacitet allt längre norrut. 1936 kunde huvudstaden anslutas till Krångede i Indalsälven i vilket Stockholms Elektricitetsverk var delägare.
Den mest avlägsna produktionsanläggningen hamnade i Järpströmmen vid Kallsjöns utlopp i Indalsälven. Kallsjön är med 6,1 miljarder m³ Sveriges till volymen åttonde största sjö.
Kraftverket i Järpströmmen togs i bruk 1944 och stod färdigt 1947. Anläggningen är förlagd under jord och utnyttjar en fallhöjd på 67 meter.
Krigsårens brist på byggmaterial förhindrade större utsvävningar ovan jord. Intaget är emellertid klätt i så kallad ”Hitlersten” – bohusgranit som ursprungligen beställdes av Tyskland för användning i helt andra sammanhang.
De tre Francisaggregaten i Järpströmmen levererar tillsammans 114 MW. Anläggningen ägs idag av Fortum.